Min favorit plats? Ja du jag har otroligt många platser jag tycker om!men jag kan visa er tre blider på de platser jag älskar att fara till och vill tillbaka till!

Vägen till Stockholm!   

Krotsien, klassresan dit var helt underbar. Med de bästa HP Brudaarna!

Jukkasjärvi (Stavning?) För att det är så mysigt där. Har lust att sova över där för en helg.

Alltså typ mina också fobier?

- Småa "kryp", alltså tex. Spindlar, grodor osv.   

- Att någon i familjen ska gå bort. (Självklart är mena jag också mina vänner!)

- Blodiga filmer!

Ja sen kom jag inte på något mer. Har funderat över den här frågan länge och väl. Men det är en svår fråga tycker jag. För det finns inte så många saker man är rädd för.

Tänkte berätta om min första kommentar på den här bloggen.
Själv vart jag först förvånad, sen undrade jag vem det vara?

Men självklart har jag tagit reda på det och tänker inte nämna namn heller.

Men min första kommentar löd så här;

Vad tycker du om att ha sex?

Fundera om jag ska ha pyjamasparty någon gång under nästa år!   Det var ju typ i årskurs 4-5 man hade det. Men varför inte tänkter jag? Det är ju mysigt med bara massa tjejer hemma och se på film och prata lite och ha kul.

Det är ju nästan som att ha filmkväll tillsammans med tjejkompisarna, fast man sitter i sin pyjamas och se på film och sover över en natt.

Men då har jag ju ett problem till. Jag bor i en etta tillsammans med Rocky och Hillar, vart ska de vara medans då? Jag kan ju kanske be dem fara till Luleå och vara där. Men det låter så himla taskigt att göra. Men han kanske kan vara hos min mamma/pappa då istället.

Hmm, jag måste verkligen fundera på det hära!   

Jag lägger in två inlägg i en.

Eftersom de är så lika, men ändå olika   

Det som få mig att må bättre? - Ja, det är väl inte så himla svårt att svara på tycker säkert ni? Men det är svårt då jag själv inte vet.

Men det så få mig må bra är ju såklart min familj och mina kära vänner. När jag är ledsen eller så, så tröstar de mig.

Det som få mig att gråta? - Om jag tänkte tillbaka till allt som har hänt runt om mig. Det är inte många som vet det av mina vänner. Men jag kan få mig att gråta självmat på grund av min uppväxt i skolan och så.

Nu när jag nyss vaknat och ska läsa bloggarna som jag läser varje morgon, så är det här det första jag ser på morgon kvisten och jag blev så himla glad då jag såg detta och jag vet inte vad jag ska säga. Sen vart jag ju nästan "TVUNGEN" att skriva det i bloggen så jag ALDRIG ska tappa bort det.   

Så här står det exakt punkt för punkt..

carina som ja nu kännt i nått år, känns som vi kommit nära varandra på väldigt kort tid. hon e en person som inte dömmer människor för varken utsidan eller insidan eller va man gjort eller gör. jag är glad att du finns i mitt liv o om du någonsin behöver mig vet du vars jag finns, du är guld värd gumman. så vill man ha en riktigt bra vän så e detta tjejen att sattsa på....

Asså, det här var inte lätt. Men det ända som egentligen upprör mig är folk som ljuger en rätt upp i ansiktet och samt snackar skit om en kompis bakom ryggen på henne/honom.

Ja, jag har gjort det och det står jag för. Men jag sa förlåt och fick ett godkännande på det och vi är fortfarande vänner och det var inte heller en liten grej!

Ja som sakt jag behöver väl inte skriva så mycket mer än det. Men jag tror ni förstår mig ändå!

Om INTE kommentera!

Ja vad ska jag skriva om nu då.. Minns ni mitt andra ögonblick egentligen? Kanske inte, isåfall tycker jag att du ska kolla det innan du läser det här ögonblicket! För jag har inget ögonblick jag kommer ihåg. Jo vänta nu! Jag kom på en medan jag skrev...

Jag minns när jag var liten och pappa min skulle natta mig godnatt. Jag minns hur han såg ut. Han hade cirka 3cm "långt" blont hår och murstach (stavning?). I alla fall han natta mig godnatt och jag somnade fort för jag fick lyssna på en nattissaga!

Nästa dag så sovde jag länge och jag minns att vi skulle vara någonstans en viss tid och pappa min försökte väcka mig och till sist fick han upp mig och gissa mitt babyface! Jag grätt och skrev på min pappa för det var en "annan" karl i mitt rum som väckte mig. Den här "mannen" försökte lugna ner mig och han försökte berätta att det var.. HAN som var den här "andra mannen" i mitt rum.

Asså fatta ni hur rädd jag var? Han kunde väl ha tänkt på det medans jag var vaken eller hur?